För några år sedan drabbades vår hund av erlichia efter ett fästingbett. Det tog ett bra tag innan vi förstod hur det var fatt eftersom han inte visade sin smärta. Istället blev han irriterad på barn utom familjen så det blev till att sätta upp en rejäl grind till hallen för att hålla honom ifrån besökande barn. När husse skulle trimma Börje tog hans tålamod slut. Han hade nog väldigt ont och morrade för att varna, men husse trodde att han bara trilskades och fortsatte ändå. Det blev några bett i hand och arm. Hos veterinären fick vi till slut besked att han smittats av Erlichia. Han fick antibiotika i flera omgångar.
Visserligen blev Börje bättre men aldrig som förr. Under våren blev han grinigare och emellanåt haltade han. När vår yngsta dotter hoppade studsmatta blev han väldigt aggressiv. Detta trots att hon slutade och han såg vem det var. När jag tog Börje så blev jag rejält biten i handen. Nu kände vi alla i familjen att det här inte fungerar längre. Vi ville inte att vår älskade hund skulle ha ont. Vi kunde heller inte riskera att han skulle skada någon igen.
Nu då det är fästingtider igen hoppas jag att alla hundägare tänker på att skydda sina hundar mot fästingar så gott det går. Det brukar ju tyvärr bli bett trots fästingmedel. Verkar området för bettet bli svullet eller irriterat så uppsök veterinär. Vi brukade känna igenom pälsen på Börje men upptäckte aldrig något. Därför kan det vara bra att ha i åtanke olika fästingsjukdomar om hunden börja agera annorlunda.